Jag ska måla hela världen lilla mamma

För ett tag sedan hade jag en dagbok, en väldigt snygg sådan också. På grund av mitt pissiga minne bestämde jag mig för att skriva ner dagens händelser i den, snarare än känslor. Det fungerade väldigt bra, en vecka senare kunde jag till ex. bläddra tillbaka och åternjuta alla trevliga händelser som skett i mitt spännande liv. Men det var nu problemet började dyka upp, dagboken hade börjat göra mig deprimerad och jag visste precis varför. Varje dag betygsattes nämligen med tillhörande motiveringar och i slutet av veckan räknade jag ut ett medelvärde av veckans betyg. Jag låg där och stirrade på siffran och kände mig antingen tillfredställd eller trött på mitt liv. När en månad gått kunde jag räkna ut medelvärdet av hela månaden och när ett år gått fick det också ett betyg, 2007 - 2,9.
Vad som fick mig att sluta helt var den hemska tanke som sedan slog mig, om jag fortsätter såhär kan jag tillslut betygsätta hela mitt liv! På min grav skulle det stå "Här vilar Alexander Gustafsson Betyg: 3.1" och sedan längst ner en liten tillägstavla "0 = zombie 1= Jävla torrboll 2 = Svensson 3 = Ok 4 = Partyprisse 5 = Lögnare!" Tänk om alla hade en sån dagbok och fått sitt livsbetyg huggt i sten, då skulle man kunna gå runt på kyrkogården och peka "Han visste fan hur man hade roligt!"

Jag brände upp dagböckerna, trampade på dem och rev dem i bitar. Nu känner mig fri igen, fast jag kommer inte ihåg vad jag gjorde igår....