Jag ska måla hela världen lilla mamma

Pappa är en snobb, han ser i alla fall ut som en. Det har med hans jobb att göra, att han är en chef alltså, för om man är chef måste man gå i kostym, ha långt bakåtslickat hår och spela golf. Det är nästan så att jag har glömt hur pappa brukade se ut, för bara några år sedan är han arbetade som snickare och bilmekaniker. Hans häder var altid svarta av olja, han sa att han tvättat dem flera gånger men att oljan satt så lågt in i huden att det inte gick ut. Hans hår var lika oljigt, fett som smör och han bar alltid en lika skiten keps över...på så vis slapp han tvätta håret! Han skulle ju ändå bli lika skiten imorgon igen.

Ibland hjälpte jag pappa i verkstaden, jag hatade det. För det mesta var jag bara där för att fråga om en sak men blev inropad och ombedd att göra massa saker, backa ut bilar ur garaget, trampa på pedaler medan pappa låg och stönade under bilen och skrek" men tryck hårdare!" och ibland fick jag agera assistent och ge honom verktyg medan han rullade runt på en sån där "ligg-grej med hjul". Jag tror den hette "hora" för att man låg på den...men jag minns inte säkert. Hur som helst låg pappa under bilen och svettades och så flåsade han "Alex, ge mig polygripen!" Jag fick alltid panik, prestationsångest, som om doktorn utförde en livsavgörande operation och systern inte hittade rätt instrument, jag ville inte göra pappa besviken!
"Men va fan är det här? Detta är en skiftnyckel jävla idiot, har jag inte lärt dig någonting?" skrek han och slog det hårda verktyget på mina fingrar så jag skulle komma ihåg att ta rätt nästa gång.

Jag trodde att jag skulle kunna skriva mycket mer när jag slutat jobba, att all inspiration skulle komma krypande tillbaka, ut i fingrarna och in i datorn. Så var tydligen inte fallet, nu när jag fallit tillbaka till mitt gamla vanliga liv finns inte längre någonting att skriva om! Är det mitt liv som har blivit mer innehållslöst eller är det bara min hjärna?

Jag kan iofs såhär efter mitt sommarjobb prata pm just mina sommarjobb, right?
Jag har haft ganska många: godispåfyllare på preem, bubbelbadsbyggare på westerbergs, elmätarbyggare på sagab, arkiverare på a-hus, telefonförsäljare på mediamäklarna och nu senast målare på marks bostad...dvs en jävla massa skitjobb på en jävla massa ställen. Mest utmärkande såhär i efterhand var de tre dagar jag stod ut som telefonförsäljare i Borås...jag berättar nog lite om det (efter att jag nu går och äter lite frukost) (vilket var väldigt meningslöst att skriva eftersom ni inte märkt ett skit av att jag varit borta!)

Jag var i desperat behov av pengar, alltså ett jobb eftersom det på något sätt hänger ihop. Jag låg på Oscars kökssoffa och skrek ut min deperation, att jag kunde sälja min kropp för 900 spänn, alternativt råna Sätilabanken på lite mer pengar. Samma dag fick jag svar från ett företag där jag sökt jobb som säljare, de hade i platsannonsen lockat med eget kontor, fräsha lokaler med tv-spel och biljardbord så jag var förväntansfull. Efter ett samtal på telefon och en anställningsintervju i Borås var jobbet mitt och jag var överlycklig, mest för att någon faktiskt ville ha mig!

När jag följande måndag klev in i lokalen var jag så nervös att jag spenderade mina första tio minuter på det nya jobbet på toaletten. Där fick jag mina första föraningar om vad som väntade, toalettstolen badade i Slitztidningar som iofs senare skulle komma att bli min räddning. Jag gick ut och presenterade mig för de andra, de verkade måttligt intresserade av mig utan spelade hellre vidare på tv-spelet. Jag förstod senare att jobbet bestod i 50% telefonringning och 50% Mario Kart. De var som småungar när de satt där framför storbildstv:n. Skrek på varandra, "Du hade bara tur!" "Du fuskade!" Ibland slängde de iväg kontrollen för att springa iväg och sura på kontoret och då fick jag spela. Redan första morgonen gjorde jag misstaget att vinna över alla, chefen som tydligen alltid kom etta gav mig en obehaglig blick och de andra började småvissla för att lätta upp stämningen.

Chefen var en småfet man i 30-års åldern, tupéliknande frissyr och tjock tysk bögporrsmustash som han slaffsigt slickade genom på de gemensamma luncherna. Boråsdialekten gjorde att man ännu mer ville spy rakt i hans anikte, för att inte tala om hans märkliga värderingar och åsikter. När någonting tungt skulle lyftas log han ett snett leende och sa till tjejen (den enda tjejen på jobbet) att hon kunde gå och fila naglarna eller något annat som tjejer duger bättre till och när den enda (ganska) normala människan på jobbet sa att han hade vikt tvätt hela kvällen blev det dödstyst i rummet innan chefen tillslut räddade situationen med: "Äh...du menar väl att du...typ, slipade din kniv?"

Tjejen som arbetade där var i 20-års åldern, norrlänning och mer karl än vad jag någonsin kommer bli. Hon bar antingen höga lackstövlar eller högklackat och kom hela tiden med märkliga sexistiska uttalanden som männen gottade sig i. På ett märkligt personalmöte stod chefen och höll i en pekpinne då hon lyfte lite på kjolen och frågade om han inte ville piska henne lite (detta skapade pinsam tystnad, specieltl eftersom chefen inte visste om han skulle göra det eller ej).

Den normala personen som jag berättade om hette Krister och var företagets toppsäljare, han hade till skillnad från alla andra en mjuk och mysig röst som sålde tio gånger mer än de andras boråsgnälligtpåcracksnack. Vi satt i timmar inne på hans kontor och pratade om pop och indiemusik, om vilka band som gällde på 80-talet och början av 90-talet. Han hade lyssnat på både Honey is cool och Broder Daniel vilket jag tyckte var smått fascinerande här i Borås och allt! Synd bara att han var så jävla korkad, förstod inte ironi, blev mobbad av de andra och svor väldigt underligt: "Gräsboll också!" "Mormors underkläder vad sur är!"

Mitt jobb var att slå upp gula sidorna, leta efter företag som låg i närheten av en speciell golfbana och sedan sälja annonsplatser på golfbanan. Efter 8 timmars psykisk armageddon hade man lyckats ringa in 1000 spänn vilket gav mig ungefär 200 kr dvs. så mycket som min lunch och bensin hade kostat för dagen.

Efter tre dagar sprang jag däreifrån och kom aldrig igen...

(Jag fick aldrig mina pengar heller...jävla kuksugare!)


Den här snubben hatade jag mest utav alla

Jag har varit på öland i några dagar. Resan ner gick oväntat lätt och smidig och det var inte så mycket skog i småland som jag trodde. I Växsjö pratade alla som The Ark och så har hela småland märkliga bensinstationer, och någon märklig kärlek till USA. Nella var smart och kom på att det naturligtvis beror på utvandringen på 10-talet. Ölandsbron var häftig att köra på, jag körde jättefort så det roliga tog tyvärr slut lite för tidigt.

Öland var ganska överskattat. Jag vet inte om det har att göra med att jag redan kommer från ett ställe där det coolaste man kan se är en jättestor äng utan träd. Alvaret alltså, jag såg både lilla och stora, gick en trollskogsstig och såg ett gammalt träd, några raukar och tyskar som åt kroppskakor. Fy fan alltså, dessa djävulsbollar! Kokt deg med köttfärs i, och detta hällde man smör, lingonsylt och ovispad grädde på! Men så har ju tyskarna aldrig haft någon vidare smak, vare sig det gäller kläder, mat eller diktatorer. Allt är nog den där Hitlers fel!

Trots att varken naturen eller sevärdigheterna levde upp till förväntningarna blev resan mycket trevlig! På dessa resor får man chansen att umgås mer med släkten, när de dessutom är fulla större delen av dagarna! Diskussionerna blir ärligare och roligare, folk säger vad de egentligen tycker om varandra och allt är bara underbart. Ute i solen påpekade alla hur håriga armhålor jag har, detta hör till vanligheten då min hårväxt är smått extrem och inte ett dugg krullig! Det ser ut som två små peruker under armarna, eller ekorrar... Farfar tyckte att jag skulle ansa dem lite, sedan visade han sina armhålor som var perfekt rakade! Farmor sprang till stugan och hämtade en kräm som tydligen skulle vara bra efter rakningen och jag kände mig som en pensionär.

Farmor och farfar är för övrigt helt underbara att vara med, de är varandras motsatser. Farmor är stressad dygnet runt, ibland misstänker jag att någon slags crack ligger bakom hennes beteende och farfar är motsatsen. Pratar långsamt, rör sig långsamt och har nerver av stål. Jag älskar när de bråkar i bilen "PER! PER! Sväng vänster, vad håller du på med Per? Sväng, SVÄNG!" "Men jävla gubbe! Jag menar Kärring!" "Men lilla hjärtat..." "Jag är inte ditt lilla hjärta...DIN PENSIONÄR!"

Sedan muttrar de tyst för sig själva och jag myser i baksätet...

Den sorliga runken - Grunka

Kanske har du haft en dålig dag, flickvännen har gjort slut och du vet att du inte kommer få ett enda ligg de kommande åren. Slappna av för fan, sätt dig ner, dra av brallorna och gråt ut i en grunkning...du kommer garanterat må bättre!

(Självklart går det lika bra att glädjegrunka, att runka och gråta glädjetårar måste väl vara lycka i sin renaste form)

Konditionsrunken - Sprunka

Är du typen som gillar att förena nytta med nöje eller tycker du bara inte om att sitta still? Dra då på dig gympadojorna och spring ut och sprunka! Håll dig gärna inomhus och spring runt och runt i vardagsrummet alternativt i en väldigt djup skog (akta dig för att springa vilse), förbipasserande kan annars få men för livet.

Äckelrunken (effektivrunken) - Brunka

Har du ont om tid eller bara tråkigt på jobbet, lås in dig på toa och njut av det bästa från två världar. En del mindre trevliga typer (ev. typer som har jävligt uselt sex) gör ibland uttalanden som "att skita är fan bättre än att ha sex!" Varför inte göra både och då...samtidigt!

Till sist vill jag även passa på att be om ursäkt för detta vidriga inlägg, men det är sånt här jag går runt och tänker på när jag är på jobbet.

Plus att jag tycker att jag får för lite kommentarer...

Hej hopp gummisnopp!

Japp, jag och Nella med systrar plus vän for till Borås för att se Adam Tensta...jo men va fan, det var ju ändå gratisspelning och "blow my cool" är ju faktiskt ganska bra! När vi anlände till stora torget var spelnignen i full gång och vi knödde oss in i bakre halvan av publiken. Längst fram hängde småtjejerna med de gälla små rösterna och hip-hop fjortisarna som gjorde coola tecken med händerna, som de sett i någon amerikans musikvideo på MTV. Adam Tensta och en liten grabb som kallades E-Boy flög runt på scen och uppmanade alla att svänga på armarna. Fjortisarna gjorde som han sa medan övriga publiken som mest bestod av ybersvenniga boråsare kollade nervöst på varandra. Jag var själv kluven, vad var töntigast här, vinka armen hip-hoppigt genom luften som någon slags wannabe eller bara stå coolt med händerna i kors? Jag gjorde det sistnämnda men kände mig dum, för det är ju precis så alla gör när de tror att de är "coola", "här ska fan inte vinkas för jag är för cool för det!" Det irriterar mig så fruktansvärt när man är ute och ramlar runt framför scen på göteborgs indieklubbar och längst bak står den breda massan med armarna i kors. Står där och analyserar, gör lite poser och går sedan direkt från spelnignen helst utan att applådera. Men va fan, jävla prettotöntsvennar!


Borås? Stureplan? Töntar?
You wish. Uch ja. Ja!

Tensta rappade färdigt och vi gick vidare via mcdonalds (såklart) till stadsparken där vi försökte avnjuta våra burgare. Men jag kunde inte låta bli att störa mig på alla jävla boråsbönder! Jag utvecklade olika teorier om hur Borås växt sig stort på alldeles för kort tid så att alla fortfarande beter sig som bönder. Eller är det något ärftligt? Och varför försöker alla se ut som stureplansidioter, mindrevärdighetskomplex? Snart skulle mina åsikter av Borås som en storstad full av bönder bekräftas, för när vi skulle hämta bilen i parkeringshuset hade skiten stängt! På en skylt stod det att det stänger tio alla dagar i veckan men att man kunde ringa securitas och be dem öppna för en avgift. Förbannade ringde vi och dem bad oss gå till hotellet på andra sidan gatan vilket vi gjorde och vad händer där? Jo, vi får en nyckel av kvinnan bakom disken! Nyckeln till parkeringshuset! Vi gick dit, öppnade, körde ut och bad Linn och Bella att spinga in med nyckeln igen.

Det sistnämnda borde vi inte ha gjort. ut från hotellet kommer de små fjortisarna utspringande helt galna. De skriker med sina äckligt gälla röster så att jag får ett vansinnesutbrott och slåt näven i ratten. De berättar då att de träffat Adam Tensta i receptionen, tagit kort med honom och sedan ska han ha frågat om de ville hänga med honom ut och festa. Bella ska då ha svarat "vi är inte 18 än!" och Tensta beklagade detta och gick upp till hotellrummet igen.

Snart kommer sista inlägget om jobbet...förhoppningsvis!

Hej, ville bara kolla så ni var kvar...

Kommer fler inlägg inom kort...

Jag gillar att göra: ...

...

Bara för att jag pratade om en pinsam händelse som jag ställt till med var jag givetvis tvungen att bättra på det ännu mer. Jag satt med min lilahåriga och numera dreadsklädda arbetskamrat och slappade i skuggan när hon frågade mig om ett ärr på fingret. Jag drog hela historien (kan komma upp här senare) och jag konstaterade hur roligt det är att prata om gamla ärr. "De har ju så många roliga historier bakom sig och så.." fortsatte jag men Camilla vek ner huvudet. "Mina ärr har inte så roliga historier" säger hon och visar upp sina armar som är fulla av både fimp och rakbladsärr.

OK! Alla är ärr har kanske inte så jävla roliga hostorier...

Även idag råkade jag ut för en idiot, dock mycket snäll idiot men ändå. En kvinna i 50-års åldern, mycket vacker kom fram till mig när jag stod och penslade staketet. Hon frågade med en sensuell röst om inte jag kunde följa med henne eftersom hon behövde hjälp med en sak, "Du ser ju så snäll och stilig ut" förklarade hon och vi gick in i hennes lägenhet. Det låg ett tung doft av cigarettrök i hela lägenheten som i övrigt var mycket fin. Golven klädda i gamla turkiska mörka mattor och på väggarna hängde imponerande stora tavlor som måste kostat en mindre förmögenhet. Hon förklarade att hon var antiksamlare och att hon behövde hjälp med att olja in en liten hylla. Eftersom hon var så trevlig tog vi ut hyllan på gräsmattan och jag började pensla, men jag fick inte vara ifred. Hela tiden ställde hon märkliga frågor och kom allt närmre tills ett fönster öppnades och en äldre man stack ut sitt huvud. "Jaså hennes grejer går före mitt staket!" gapade han och jag förkalrade att hans staket redan varit färdigmålat för två veckor sedan. "Jaja" muttrade han och fortsatte "Men akta dig för den där kvinnan, hon gillar bara småpojkar!" Jag såg på henne och hon verkade inte det minsta förnärmad av hans påstående utan svarade honom istället "Jag är i alla fall ingen pedofil!" och han: "Nej, men mig släpper du inte till!"

Jag målade färdigt och gubben stack in huvudet igen, som tack för hjälpen fick jag en puss på kinden och hundra kronor som hon stoppade ner i min skjorta. Samtidigt viskade hon någonting i mitt öra men jag hörde aldrig var det var, "tack för hjälpen kanske?"

En standardfråga i dåliga i innehållslösa intervjuer, vännerböcker och dylikt brukar ju vara pinsamaste ögonblicket man varit med om och jag hatar den frågan. Mest för att jag aldrig kommer på något riktigt pinsamt som jag har gjort, men så kom jag idag på det! Här är det pinsamaste ögonblicket i mitt hittils 19-åriga liv:

Min morbror han mina kusiner var hemma hos oss på middag och jag kliver in i köket för att för en gång skull vara lite social när de väl är här. De har pratat om något och min då 9-åriga kusin Jenny frågar vad "stor benstomme" betyder. Jag förklarar för henne att "stor benstomme" är vad man säger att tjocka personer har för att de inte ska bli ledsna. Precis efter att jag har sagt det utbryter den tyngsta och mest smärtsamma tystnad jag någonsin varit med om, Jenny börjar gråta och springer ut ur rummet och min morbror och hans fru ser ilsket på mig. Självklart visade det sig att alla precis hade förklarat för lilla Jenny att hon itne alls var tjock vilket tjejerna i skolan mobbade henne för, utan att hon bara hade STOR BENSTOMME!

Gör jag det? Ser ut som en idot alltså...
För av någon märklig anledning så drar jag till mig idioter när jag är ute på dagen. De ser mig stå där ute i solen och måla och kan bara inte låta bli att springa ut och prata lite med en som är som dem, dvs. en idiot. Den halvfinska tjejen med lila hår som tydligen heter Camilla står bredvid mig men de verkar inte ens lägga märke till henne när de står där och börjar babbla. Först ut idag var en liten chilienare som kom ut på sin gräsfäck och skrek att det inte fick komma olja på gräsmattan, jag anade en viss ironi i hans röst då gräsmattan till 99 % bestod av hö och jord och skrattade därför. Chilienaren hade inte skämtat, förmodligen visste han inte ens vad ironi var och gick istället svärande på spansk in i lägenheten igen.

Nästa man var något äldre, han påstod att han snart fyllde 70 men jag antar att han räknat fel de sista 10-15 åren för gubben kunde knappt stå, höra eller prata. Men lukta skit, det kunde han...fast skit och skit, han luktade mest svett och gammal tobak vilket mer gav mig nostalgiska flashbacks till besöken hos gammelmorfar när jag var liten. Hur som helst kom han ner och satte sig vid frukostbordet och jag var den enda han inte kände igen, dvs den enda som orkade höra hans tjat. Eftersom jag respekterar gamlingar satt jag snällt och lyssnade och svarade artigt när han gång på gång ställde märkliga frågor. Han berättade att det där ålderdomshemmet minsann aldrig skulle få tag på honom, att han aldrig fick tag på en kvinna och om hur glad han var för att en het sköterska snart skulle komma och lägga om hans variga bandage. När jag berättade att jag kom ifrån Sätila lyste hans ögon upp och han började flåsa, han älskade sätila sportklubb över allt annat eftersom de gett honom gratis kaffe tre macher i rad och när jag sedan svarade på rumänska var han inte långt ifrån orgasm. "Kan du rumänska pojk?" vrålade han så att alla i frukostrummet vände sig mot oss och jag fick förklarat att min flickvän pratar rumänska.

Den tredje och sista idioten som fattade tycke för mig var en kille som kom gående med en tant i rullstol utanför ålderdomshemmet. "Ska vi gå och se vad dem håller på med?" frågade han tanten och ställde sig och kollade på oss medan vi fortsatte måla. Till slut, efter några minuters tystnad blev situationen ohållbar och jag var tvungen att säga något:
 
- Hejsan! (Vad fan gor du på?)
- Hej hej, vem är du, hur gammal är du, jag känner inte igen dig.
- Nähä, jag heter Alex och är 19 och jag känner inte igen dig heller. (Skit du i det och dra åt helvete)
- Ok, jag trodde du var yngre, jag är 17.
- Jaha....nä jag är faktsikt 19 tro det eller ej. (Drar du inte nu kommer jag ner och slår in ditt fula ansikte.

Nu log han väldigt läskigt och jag såg att pappret han hade i näsan, förmodligen stoppa näsblod var en tampong med avklippt snöre!

- Hur är det att måla då?
- Jodå det funkar...(Skittråkigt!)
- Själv har jag det bra, jag bara går ut med dem här (han klappar tanten på huvudet) bakar lite negerbollar och matar dem och så. Vill du ha en blomma? skriker ha ntill tanten som är helt borta av starka mediciner.
- Kul för dig. (Tror du jag bryr mig?)
- Japp, men nu får jag väl rulla iväg med den här. Ha det bra!
- Du med! (Brinn i helvetet, brinn!)