Bibliotek & Särbarn
Jag var på biblioteket i Kinna för första gången, jag älskar bibliotek. Helst av allt hade jag velat släpa dit en madrass en mörk höstdag, tända en liten lampa och ägna hela natten till alla fantastiska böcker med vackra bilder och ord. Jag försökte finna detta lugn även idag men jag stördes av massa barn och ungdomar som sprang runt och skrek märkliga saker, jag tittade upp och förstod att det var särskolan som var på besök.
Jag fortsatte kika in bland bokhyllorna men lät nu blicken fortsätta ut på andra sidan och på de livliga barnen som sprang runt i ciklar med sina lärare efter sig. En mörk tjej med stort krull skrek att det var lätt att hitta giraffer för de var så långa, läraren som sprang efter nickade instämmande medan hon försökte få tag på henne. Tillslut orkade hon inte springa mer och flickan skrek nu, ännu högre "zebror är också lätta att hitta för de är så randiga!" vilket följdes av ett långt schhhhh av en utav de andra barnen, en lång kille med glasögon och moppemush. Han försökte förklara för en utav de mindre killarna som såg ut som en ödla hur bra rysk prosa var om man bara lyckades komma in i dem. Ödlepojken kollade vidare i sin bilderbok och skrattade hysteriskt innan glasögonkillen fick tyst på även honom.
Jag hittade inte studieböckerna jag leta efter och jag fick även veta att jag hade en skuld på 100 kronor. Förbannad gick jag därifrån med fem cd-skivor istället: Lykke Li, Kraftwek, Byrds, Nick Drake och George Harrison, egentligen gillar jag ingen av dem.
Jag fortsatte kika in bland bokhyllorna men lät nu blicken fortsätta ut på andra sidan och på de livliga barnen som sprang runt i ciklar med sina lärare efter sig. En mörk tjej med stort krull skrek att det var lätt att hitta giraffer för de var så långa, läraren som sprang efter nickade instämmande medan hon försökte få tag på henne. Tillslut orkade hon inte springa mer och flickan skrek nu, ännu högre "zebror är också lätta att hitta för de är så randiga!" vilket följdes av ett långt schhhhh av en utav de andra barnen, en lång kille med glasögon och moppemush. Han försökte förklara för en utav de mindre killarna som såg ut som en ödla hur bra rysk prosa var om man bara lyckades komma in i dem. Ödlepojken kollade vidare i sin bilderbok och skrattade hysteriskt innan glasögonkillen fick tyst på även honom.
Jag hittade inte studieböckerna jag leta efter och jag fick även veta att jag hade en skuld på 100 kronor. Förbannad gick jag därifrån med fem cd-skivor istället: Lykke Li, Kraftwek, Byrds, Nick Drake och George Harrison, egentligen gillar jag ingen av dem.
Kommentarer
Trackback
