Jag ska måla hela världen lilla mamma

Jag har varit på way out west, den största och bästa musikfestivalen i år. Det har varit en helg full av underbara upplevelser och bra musik men det är inte alls det jag tänker skriva om här, inlägget kommer istället handla om ketchup. Ketchup denna blodröda och sliskiga smörja som hälls på korven, på moset, på pyttipannan, på köttbullarna, på allt, som förpestar redan utmärkt god mat! Jag har i mina snart 20 långa år undvikt ketchupen i alla dess former, har alltså inte smakat på den över hvuudtaget. Man kan säga att jag aldrig har sett mig själv som en "ketchupmänniska", precis som jag heller inte är någon "hundmänniska" eller "friluftsmänniska".

På väg till festivalen sitter jag och Nella på McDonalds, Nella äter och jag ser på. Hur hon doppar pommesfritten ner i den pepprade röda sörjan och stoppar dem i sin mun varefter hon stänger ögonlocken och slickar sig nöjt runt munnen. En impuls går genom kroppen, jag känner mig lite yr, rent av full när jag sträcker mig efter ett pommesfritt (hur fan det nu stavas).
Jag sitter med den gula lilla potatisstickan och tänker "ketchup, det kan väl inte vara så jävla farligt...kanske är det som tomatsås och det är ju gott". Wild and crazy som jag kände mig sträckte jag mig tvärs över bordet, stoppade ner pommesen i den lilla koppen och stoppade den i munnen!!! Jag hade smakat på ketchup och jag kände med en gång att jag gillade det!
Det snurrade till i min skalle, Nella såg chockat på mig och undrade vad fan jag hade gjort.

Nu efter en omtumland helg tvekar jag fortfarande på att ta ketchup....jag vet ju hur det smakar men min hjärna äger ändå stopp! Tanken på att alla andra maträtter som jag alltid har hållt mig borta ifrån också skulle kunna smak gott gör mig illamåeende.

Spenat
Skaldjur
Oliver
Ost
Smör
Fiskbullar
Senap
Majonaise
m.m
m.m