Kalsongerna & Gorilla Fästing

Jag sitter och kollar på De tolv apornas armé, en jävligt bra film förövrigt, när jag plösligt får en flashback. En man i filmen håller upp ett par kalsonger som en annan man tappat och jag förflyttas tolv år bakåt i tiden...

Jag sitter i ett varmt klassrum, vi har precis kommit tillbaka från gympan och ska nu ha OÄ eller något annat fånigt ämne med vår elaka vikarie Gunilla Fastling...eller Gorilla Fästing som hon kallades av oss. Det är svårt att beskriva en kvinna som henne men har ni sett filmen "Lida" så vet ni vilken typ jag snackar om. Ibland när jag satt och åt i matsalen tänkte jag elaka eller snuskiga tankar och då stod hon där, Gorilla Fästing och spände ögonen i mig...precis som om hon visste precis vad jag tänkte. Denna dag gjorde hon något mycket värre än så, tankeläsning hade varit en mild företeelse om man jämför vad som skulle komma att ske.

Utan någon som helst förvarning stog hon där, mitt i klassrummet och höll upp dem, ett par vita kalsonger. Hon började gå runt i klassrummet och vifta med dem över våra huvuden innan hon stannade och sträckte på halsen, sådär som hon alltid gjorde när hon skulle säga något. "Någon slarver verkar ha glömt dessa på gymnastiken" sa hon med sin värsta rökhesa röst och fortsatte vifta med dem. Killarna i klassen såg nervöst på varandra, skakade sina små huvuden och såg ner i sina bänkar. "Jaså inte det?" sa hon och gick fram till Jonas som satt längst fram. "Är det möjligtvis dina kalsonger Jonas?"  skrek hon och med gråten i halsen skakade Jonas på huvudet, sedan vände han sig om och pekade på Mikael. "Det är Mikaels kalonger." En kall vind drog genom klassrummet när Gunilla flög fram till Mikaels bänk och drog kalsongerna över hans huvud. "Så går det när man inte vågar stå för sina slarverier" sa hon medan hon lyfte upp honom i armen och ställde honom i hörnet längst fram i klassrummet. "Där kan du stå och skämmas, och Mikael...vänd kalsongerna, det gult fram och brunt bak, inte tvärtom!"

Mikael stod där framme med kalsongerna hela lektionen och dagen efter kom han inte till skolan. En vecka senare fick vi veta att Mikael inte orkade stå ut med skammen så hans familj hade flyttat till Östersund. Sedan dess har jag inte sett Mikael....han finns inte ens på facebook.

Kommentarer
Postat av: kia

är historien sann? riktigt hemsk

2008-05-21 @ 01:10:32
URL: http://honheterkia.blogg.se
Postat av: Nella

hahah skrattar så jag dör!

2008-05-21 @ 13:08:17
Postat av: kia

Jaha. Nej men gå in på bloggvärde så står det en liten text om hur uträkningn görs

2008-05-21 @ 13:22:49
URL: http://honheterkia.blogg.se/
Postat av: Nella

haha jag skrattade så jag dog!

2008-05-21 @ 16:02:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0