Jag ska måla hela världen lilla mamma

På väg hem ifrån träningen såg jag något av det vackraste jag sett på länge, en stor klar regnbåge som sträckte sig över taken och träden. Det retade mig att jag inte kunde se hela eftersom husen var ivägen så jag körde upp för en backe och spanade ut över den blodröda majhimmelen. Hur jävla vackert det än var så kunde jag fortfarande inte se hela och det gjorde mig pissigt sur, sådär så det började klia i mina armveck som det alltid gör. Jag körde ner för backen och ut på landsvägen igen, med blicken fäst på himmelen dundrade jag fram i kvällen, mot regnbågen. Jag körde ut ur byn och sex kilometer senare in i grannbyn där jag ställde mig vid en pendelparkering. Trots att alla hus och träd nu var borta kunde jag fortfarande inte se den jävla bågen. Den slutade långt där borta vid åkrarna, men nu såg jag i alla fall vart den tog slut så jag fortsatte köra. Jag måste ha varit för fokuserad på regnbågen för en kvart senare var jag två mil hemmifrån, åkrarna var borta och regnbågen fortfarande lika långt bort.

Vägen hem kändes längre än någonsin, jag var en förlorare som sårad släpade mig hem där jag la mig i mitt rum och skämdes. Efter ett tag kom mamma in i rummet, hon hade märkt att det var något, sådär som bara mammor kan. Jag berättade om regnbågen och hon skrattade och ruffsade mig i håret så att jag kände mig ännu mera dum. "Sök "regnbåge" på wikipedia Alex, så kanske du lär dig något!" sa hon och lämnade rummet. Så nu i efterhand känns ju allt jättefånigt...bågen jag hade jagat var ju en gaysymbol och inget annat.

Folk måste ha trott att jag var bög....