Hjärnspöken

Nu ska jag snart ta bussen in till stan, själv. Det låter inte särskilt imponerande men mina jävla hjärnspöken gör det till en stor utmaning. Jag måste närmligen ha kontrollen att kunna komma hem (helst precis när jag vill) annars riskerar jag att flippa ut, tar jag alltså bilen in är jag helt safe. Bussarna litar jag inte hundra på men det är bara en vanesak, efter ungefär fem gånger inser min sjuka lilla hjärna att bussarna faktiskt åker från hållplatsen ungefär den tid som tabellen visar. Ändå krånglar min hjärna, hittar livlinor som att någon jag känner jobbar någonstans, att någon är i närheten och har mobilen på, att det går att ta en taxi hem, att jag kan gå hem (räknkade ut att det skulle ta ca. 12 timmar) och i värsta fall sno en bil. Detta är alltså inte saker jag skulle göra men saker jag KAN göra ifall min mobil dör, bussarna slutar gå, alla mina vänner dör och pengarna på mitt konto plötsligt tar slut....samtidigt alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0