Jobbet knäcker mig, något jag inte märker för än jag kommer hem hungrig, trött och arg. Det suger ur all min energi och lämnar kvar en liten tanig pojkkropp som bara kan lägga sig ner och vila tillräckligt för att orka upp dagen efter. Ibland kan jag trotsa de negativa energierna som susar genom min kropp och lyckas s

BAJS!

Idag har jag, precis som alla andra vardagar de senaste två veckorna jobbat. Om det inte framgick i tidigare inlägg så jobbar jag som målare, vår uppgift är att måla 7 km staket innan sommaren tar slut men på grund av allt regn har vi istället börjat måla 7 km källarvägg. Pest eller kolera liksom. Tjejen som jag jobbar med, jag kallar henne "tjejen" efersom jag fortfarande inte vet mer än att hon har lila hår och heter något i efternamn. Ibland kallar jag henne "du med lila hårsom heter något (finskt) i efternamn" men då kollar hon konstigt på mig. Hur som helst har hon gnällt på mig hela dagen, hon tycker att jag gnäller mer än jobbar. "Varför ska jag måla hela väggen medan du äsitter där och läser tidningen?" lipar hon med sin tunna lilla röst. "Det är orättvist!" skriker hon. Då blev jag sur, "Ska du snacka om orättvisor? Du tjänar 20 kr mer än mig i timmen bara för att du är tre m,ånader äldre än mig! Det är åldersdiskrimerande och kränkande!" försökte jag förklara för henne men hon verkade inte förstå. "Läs Karl Marx för helvete!" bad jag henne men hon sa att hon redan hade läst Karl Marx och tyckte inte att det fanns någonting som beräftade det jag sa. Sedan började hon tjata om arbetsmoral och skit..."Fascistsvin!" skrek jag och fortsatte läsa min tidning.

Här är dem, "de sexgalna" och alla verkar ha gemensamt att de gillar Samantha i "sex & the city" filmen. Kanske för att hon är lika sexgalen hon?

FAKTA OM "DE SEXGALNA":

*Annika Lantz - Tv och radioprofil
*Halvbekant b-kändis med stor mun
* Engelsk dansbög
* Lill-babs - Strokepatient

Alla har de gemensamt att de är helt galna i sex!

Jaha, då har jag alltså börjat jobba, på riktigt alltså. Sju till fyra som en bra medborgare, ja nu jävlar ska jag dra in skatt till mitt fosterland. Jag kom en kvart försent till jobbet men min chef stod bara utanför och vinkade glatt, han heter Kjell och är en sån där "skojfrisk" gubbe som bara gubbar kan vara. Vi gick in tillsammans och jag fick träffa övriga fastighetsskötare, tre gubbar och en tjej och kille i min ålder. Jag satte mig ner och Kjell presenterade dem, den älste hette Rolf såg ut som Andy Warhol. Han var lång och smal och på huvudet verkade han ha en lång vit peruk som låg över sitt riktiga hår, varje minut tog han upp en kam som han drog genom det vita håret samtidigt som han log otäckt. Det vore elakt att säga att han ser ut som ne pedofil men jag är elak. Den andra gubben såg amerikansk ut, sydstatsamerikansk med stor röd näsa, ölmage och en buskig mustash. Jag kollade efter cowboyhatten men hittade ingen, Kjell förklarade att han inte jobbade här egentligen utan var här på ett slags studiebesök. Den tredje gubben, eller mannen som han kanske mer var finns inte så mycket att säga om mer än att han såg ut som alla andra hantverkare och förmodligen betedde sig som det också. Han berättade att han hade två sommarjobbare förra året som han lät måla sverigeflaggor på några invandrares förrådsdörr. "Man ska väl inte skämmas för sin flagga" tyckte han, men ärendet hade blivit anmält. Killen och tjejen i min ålder var också sommarjobbare och tjejen som hade lila hår skulle jobba med mig.

Personalrummet som vi satt i var inträtt som en vardagsrum med tv, fotöljer och en stor bokylla fylld med saker. En bok från 80-talet med amerikanska slangord, tio videofilmer, tjugo pc-spel, små vodkaflaskor från tio olika länder och warhammerfigurer. Kjell förklarade att hela rumemt består av saker de hittat eller fått på området, och han tilla även att rummet inte existerar i verkligheten, "bara innanför dessa fyra väggar" som han sa och stirrade mystiskt på mig. Han slog på tv:n och jag förstod nu varför rummet var en hemlighet, vi kollade på tv en dryg timme.

Området jag jobbar på heter Hedbo och för er som inte vet det så är det Skenes getto number one. Vi blev varnade för ett speciellt gäng som tydligen startar bråk och försöker sno huvudnycklarna men även för att tjalla på polisen om man sett något. Allt som jag hade tagit för dumma fördomar visade sig vara sant, trapphusen luktade fukt och det låg en obehaglig känsla över varje hus. Jag delade ut informationsblad och läste på namnskyltarna, det verkade vara jämnt fördelat svenskar, finnar, juggar, araber och sydamerikaner. På en utav dörrarna satt en lapp där de stod "Ärade besökare, jag vill inte ha något besök utav någon även ni borde förstå!" Ute på gården sprang jag på ett litet killgäng i irakiska fotbollströjor. De var i tio-års åldern men gick kaxigt fram emot mig, "Ey killen! Får jag låna din mobil?" Jag svarade att jag inte hade någon på mig vilket var sant men de gav sig inte och hotade att hämta sina storebröder om jag inte gav dem min mobil. Jag stirrade på dem en stund, övervägde situationen och gick sedan till attack! Jag drog upp min långa nyckelkedja ur fickan och började svinga den över mitt huvud tills den gav ifrån sig ett hotfullt surr. "Det är på grund av ungar som ni som gör att folk har såna fördomar" förklarade jag och fortsatte "Spring ni hem och hälsa era föräldrar att uppfostra sina ungar bättre och hälsa era bröder att de borde växa upp och skaffa sig ett jobb!" De måste ha gjort som jag sa för bara några timmar senare mötte jag först barnen som bugade artigt åt mig och sedan deras bröder som allihop skaffat sig ett sommarjobb.

Jag är inte bara fastighetsskötare, jag är även en socialarbetare och jag gör det bra!

Igår var jag och såg på studenten och jag kan inte sluta förvånas över studenternas glädje. Varför är de så jävla glada? För att de är fulla och har fula mössor på sig? För att de aldrig någonsin mer får umgås hela dagarna med sina polare, aldrig mer få gratis lunch, tryggheten att veta vad man ska göra varje dag, arbetslöshet? Det kanske säger mer om mig, om oviljan att växa upp och behöva ta ansvar. Men tro fan att man super sig full på studenten, glömma alla bekymmer som väntar. Men så gick jag ju även media och drömmer om att bli Art-Direcor...kanske får jag skylla mig själv.

När jag satt i kyrkan i morse och predikades av prästen som slängde moralkakor i ansiktet på oss drömde jag mig bort en stund. Jag såg framför mig hur prästen avbröt sitt tal om att följa sina drömmar och planera sin framtid och istället började springa ner genom kyrkan för att tillslut stanna framför mig. Han såg sedan föraktfullt på mig och väste som en liten orm samtidigt som han skrek "Vi har en syndare ibland oss, en liten äcklig demonjävul till drömmare!" Sedan tog han tag i min arm och släpade mig fram till altaret och min taniga kropp började skaka okontrollerat när prästen höjde korset mot taket och åkallade guds krafter. Plötsligt lyftes jag från golvet och svävade långsamt upp i kyrkans rymd och prästen började sin exorcism. "O du store Gud vår härskare, befria denna pojk från orealistiska drömmar och viljan att streta emot! Befria honom från alla frestelser och demoner som förpestar hans kropp!" Det var dödstyst i kyrkan när jag långsamt föll till golvet och reste mig upp med allas blickar på mig. Jag kände efter, såg på min kropp och kände efter och jag kunde inget annat än att skämmas när jag tänkte på hur jag betätt mig. Jag förstod nu att det var dags att skaffa ett sju till fyra jobb, lägga musiken åt sidan och börja träna hårdare, skaffa muskler! Jag tänkte på mina vänner och hur naiva vi var, mina riktiga vänner fanns ju här, i guds hus! Jag hade blvit botad, jag hade blivit NORMAL! Nu ska jag ställa mig i ledet med de andra.

Sedan vaknade jag till och mådde lite illa, kanske var jag hungrig.

Klockan är ett och jag borde sova, ska upp kl. 8 imorgon och ta buss till Skene där jag ska köpa skor och gå på tre studentfester. Hos en egypt, en rumän och en bosnier, det blir mångkulturdag imrogon och det är ju alltid trevligt...såvida man inte heter Bert Karlsson. Istället för att sova springer jag fram och tillbaka i huset, råkar höra obehagliga ljud från sovrummet, äter flingor, kollar mail och söker jobb på Djungeltrumman. Vore ju grymt att jobba som kreatör och illustratör där, får väl suga av någon och hoppas på det bästa.

Till sista måste jag säga att jag hatar r'nb men när den mixas med pop och rock som jens lekman och lykke li blir det jävligt fint! Lyssna på: www.myspace.com/thehoodinternet

Föresten, "Li" måste väl vara ett bra namn när man pysslar med musik, kolla bara:
Lykke Li, Miss Li, Li Wei, Li Am Gallagher, Anne Li Rydén...

NU! Ska Alex Li sova...

God natt bloggen, om jag inte super mig medvetslös och råkar ut för något allvarligt imorgon så syns vi snart igen!

Jag har blivit riktigt usel på att blogga, jag har förlorat all inspiration och känner att "va fan, ingen kollar ju min blogg ändå!"
Kan inte ni få människor som läser bloggen lådsas som ni inte har läst detta och skriva en liten kommentar, behöver inte vara alls lång bara skriv något fint. Skriv att ni vill ha fler inlägg! Att ni tycker att jag varit lite dålig på sinstone och vill ha fler sköna berättelser för då lovar jag att ge er vad ni vill ha!

Idag har jag i alla fall varit i stora staden Götlaborg och handlat kläder med flickvän och flickväns syster. Det är ett helvete att handla med tjejer, som alla redan vet förstås. Travhästar har lappar vid ögonen så att de bara kan se rakt fram och fokusera på målet, det vore kanske något. Efter att ha handlat och betalat finns bara utgången och inte alla kläder som de av någon jävla anledning ska klamra sig fast vid på vägen ut. Killar, hör av er om någon är intresserad för jag funderar på att ta patent och sälja dem utanför Nordstan för en tjuga paret eller så.

(Glöm nu inte att skälla på mig.)

JOEL

Berätta om din outfit, vad har du på dig?
- Skor från Myrorna, lite röda och funky sådär. Byxor från Hope och den här lite grekiskt inspirerade trasan funkar både som snygg accosiar och som filt de lite kallare nätterna.

Hur skulle du beskriva din stil i dag, har du något tema i dagens outfit?
- Grekiskt funky, stiligt men ändå lekfullt liksom.

Sysselsättning?
- Hänger mest med polarna vid Gustav Adolfs torg.

Har du någon modeikon?
- Gillar tvillingarna Olsen för att de vågar köra sin egen grej och har tagit till sig det europeiska modet på ett snyggt sätt.

Göteborgs bästa klädbutiker?
- Tycker det är lite dåligt utbud men eftersom jag gillar second-hand skulle jag säga Myrorna vid Järntorget.

Bästa lokala märkena?
- Jag är lite för gammal för Weekday men jag gillar deras grej liksom.

Favoritartist/musik?
- Min flickvän Costanca brukar spela flöjt i brunnsparken, jag tycker hon är jävligt duktig.

Såhär blev föresten det färdiga omslaget...

Igår blev en lång dag som började med uppstigning och denna ständiga stress att komma iväg någonstans (som blir värre ju fler kvinnor som ska med). 180 kilometer i timmen på väg mot Jönköping där vi skulle spela den årliga fotbollscup som serberna från Skene och Jönköping anordnar varje år. Detta år skulle jag ha den stora äran att få spela för min "svärfar" Sasas hemby Grebenats och jag klev tillsammans med Sasa in i omklädningsrummet. Femton halvfeta och koncentrerade serber stirrade på mig när jag nu stod där mitt i rummet och väntade på att någon skulle säga något. De äldsta reste sig upp och gick fram till mig och klämde med sina håriga händer runt mina armar och ben samtidigt som de skakade sina huvuden och muttrade för sig själva. En hetsig diskusion uppstod och allt slutade med att Sasa förklarade att jag inte hade föränmält mig och därför inte kunde vara med. Med tunga steg gick jag ut och åkte istälelt in till centrum med Nella där vi åt prinsesstårta och kaka på ett café. Hela stället hade någon charmig och helt ofrivillig 50-tals look och vi satt ensamma med pensionärerna som även dem, ofrvilligt eller ej såg ut att vara hämtade direkt från 50-talet (vilket dem ju naturligtvis var).

När matcherna tog slut begav vi oss till jugoslaviska föreningens lokaler där vi skulle ha ätit mat, men eftersom vi redan var sena till Bonnie & Clydes releasefest på Henriksberg väntade vi bara på att Sasa skulle säga hejdå till sina vänner. Under tiden satt vi och tittade på två äldre kvinnor på gräsmattan nedanför balkongen. Den ena satt över den andra som grät oavbrutet de femton minuter vi såg på dem. De hade bara slängt cyklarna och låg nu där gråtandes på gräsmattan och jag sprack nästan av nyfikenhet, varför grät hon? Kanske hade hennes man lämnat henne, hade hon fått reda på att hon har en dödlig sjukdom, har någon hon känner dött?

Tillslut åkte vi hemmåt, plockade upp Emelie och åkte till stan för att mingla med indiekidsen. Kvällen bjöd på en del märkligheter och synd för er för nu tappade jag inspirationen och orkar inte skriva mer så hej då!

Musiknörd som man är älskar man ju även att lista, så det blir en varje månad här har ni maj:

1. Television Personalities - Lichtenstein Painting
2. Joel Alme - Always on my mind
2. Maher Shalal Hash Baz - Open Field    
3. Joel Alme - Seven Islands
4. Pixies - Here comes your man
5. Joel Alme - A Young Summers Youth
6. Gorky's Zygotic Mynci - Pation Song   
7. Joel Alme - When the moon shakes
8. Radiohead - Creep
9. The Jesus & Mary Chain - Crackin' Up
10. Jonas Game - Fish and Shark
11. Bye Bye Bicycle - Eastside
12. The Only Ones - Another girl, another planet        

Har jobbat på Bye Bye Bicycles nya singelomslag...
Jag är osäker på om det är bra eller uruselt, vad tycker ni?

Jag står ensam och väntar på den försenade bussen, det känns som att hela världen vänt mig ryggen, att västtrafik inte bryr sig om mig längre, att jag inte är tillräckligt mycket värd för att bli upphämtad av bussen. Men så kommer det en liten tant gående, hon frågar om bussen gått än och jag förklarar att hon har tur att den är försenad. Så står vi där, tanten och jag och delar smärtan, plötsligt känns allt så mycket bättre. Kanske börjar det spöregna eller hagla och blixtra men vi bara står där och skrattar åt eländet, vi är två som bär på bördan.

Jag önskar att tanten eller någon annan var med mig i förrgår när jag skulle köra ner till träningen. Jag var försenad och körde alldeles för fort genom byn och ner för backen till fotbollsplanen, en cyklist uppenbarade sig då mitt i vägen. Trots att det inte var långt kvar till infarten jag skulle in på kunde jag inte låta bli att köra om cyklisten, alldeles för fort och alldeles för nära honom innan jag tillslut fick tvärnita för att inte missa vägen jag skulle in på. Eftersom det var kokhett i bilen hade jag öppnat bilfönstret, något som cyklisten utnyttjade och i förbifarten sträckte fram huvudet och skrek "Jävla kukhuvud!" väldigt högt in i bilen. Jag saktade ner och såg honom cykla vidare, nu satt jag där och skämdes för mig själv. Skammen blev så närvarande som den aldrig blir när man delar den med någon. Jag ville vända mig mot passagerarsätet och skaka på huvudet, skratta åt honom och med min kamrats vän få det att bli cyklistens fel alltihopa. "Jävla idiot, köra mitt i vägen sådär..." Men det fanns ingen i passagerarsätet, bara skam.

Därför är delad smärta mildare smärta.

Vaknade svettig med en krypande ångest, jag hade haft ett antal drömmer där jag på något sätt missat eller sabbat repningen med Adam och Kalle i studion idag. Drömmarna hade till och med varit så verkliga att jag var tvungen att ringa upp Adam och fråga om jag verkligen skulle dit idag. Han svarade med ett sms "stämmer." så jag tog bussen in till stan. Mitt hemliga knep att betala till Hällisjö och sedan gömma mig resten av vägen gick åt helvete när den lilla albanen fick syn på mig och bad mig komma fram. Nervöst klämde jag ur mig att jag gillar hans musik  som jag hört på youtube (han ska tydligen ha sålt sitt hus för att finansiera en musikvideo där han promenerar runt på en bussstation och sjunger om hur trevligt det är att köra buss). Han blir smickrad men vill fortfarande att jag ska betala resten av resan, då tar jag till hårdhandskarna. Jag hotade honom med en anmälan om en fyllekörning förrförra valborg då han körde mig hem med sina polare, stannade bussen och frågade om någon annan ville köra. Jag fick åka gratis resten av vägen.

Väl inne i stan skulle jag vänta utanför skivhugget som till min besvikelse hade lagt ner! Här hade jag kunnat skriva massvis med rader om hur hemskt det är att det inte längre går att livnära sig på musik och bla bla bla men nu kom Kalle. Han är ganska svår att prata med, sitter mest tyst och det är jag som hela tiden måste bryta den pinsamma tystnaden. Till svar får jag gång på gång små suckar eller någon nick då och då. Det är svårt att avgöra om han hatar mig eller om han bara är trött, men ibland säger han något snällt så han hatar mig nog inte... Efter en stund smyger även Adam upp bakom oss, han är väldigt kort och ser rolig ut, på ett coolt sätt. Jag hatar honom lite för att han passar i alla kläder och ser cool ut hur han än gör.

Vi går ner i en garagegång, in genom en port, genom en kal och skitig korridor och in i Bitch Studios. Som ett litet barn springer jag runt och läser alla små lappar som sitter på väggarna (recensioner, intervjuer och internskämt). Jag sätter mig i soffan och kollar den gamla tv:n som står avstängd. "Funkar den?" frågar jag men Adam och Kalle bara skrattar, jag tar det som ett nej och frågar istället varför det sitter ett icakvitto mitt på tv-skärmen. Adam läser den och fösöker hitta skämtet. Tillslut ger han upp och frågar Kalle som också läser det och funderar väldigt länge..."Undra om det var pizzabulle som var det roliga? Jag minns inte riktigt..."

Efter lite kaffe började vi spela, jag tog Adams gitarr, Adam tog Oscar Wallbloms (Håkan Hellströms band - namedropping) nya bas och Kalle satte sig vid trummorna. Basen såg föresten väldigt gammal och fin ut men Adam förklarade att den var splitterny men att man själv kan få den sliten från fabriken. Vi började spela lite smått och jag min prestationsångest släppte när jag upptäckte att dem inte kollade irriterat på mig, vilket jag hade räknat med. I slutet av dagen hade vi till och med lyckats pussla ihop en hel låt som lät riktigt bra, tyckte jag i alla fall. Adam och Kalle satt och lyssnade på trummorn och skakade sina huvuden bekymrat. Jag förstod inte vad det var men jag började också sucka djupt innan jag frågade vad problemet var. Kalle vred på en knapp en milimeter och plötsligt sken deras ansikten upp.

I övrigt så kan jag avslöja att Adam ska spela med Broder Daniel på Way Out West, för det får han ca 50 000 spänn, ungefär 25 % av det totala gaget...fy fan, man skulle kanske ta och bli musiker ändå...

Forsättning följer...