Jag ska måla hela världen lilla mamma

Vaknade svettig med en krypande ångest, jag hade haft ett antal drömmer där jag på något sätt missat eller sabbat repningen med Adam och Kalle i studion idag. Drömmarna hade till och med varit så verkliga att jag var tvungen att ringa upp Adam och fråga om jag verkligen skulle dit idag. Han svarade med ett sms "stämmer." så jag tog bussen in till stan. Mitt hemliga knep att betala till Hällisjö och sedan gömma mig resten av vägen gick åt helvete när den lilla albanen fick syn på mig och bad mig komma fram. Nervöst klämde jag ur mig att jag gillar hans musik  som jag hört på youtube (han ska tydligen ha sålt sitt hus för att finansiera en musikvideo där han promenerar runt på en bussstation och sjunger om hur trevligt det är att köra buss). Han blir smickrad men vill fortfarande att jag ska betala resten av resan, då tar jag till hårdhandskarna. Jag hotade honom med en anmälan om en fyllekörning förrförra valborg då han körde mig hem med sina polare, stannade bussen och frågade om någon annan ville köra. Jag fick åka gratis resten av vägen.

Väl inne i stan skulle jag vänta utanför skivhugget som till min besvikelse hade lagt ner! Här hade jag kunnat skriva massvis med rader om hur hemskt det är att det inte längre går att livnära sig på musik och bla bla bla men nu kom Kalle. Han är ganska svår att prata med, sitter mest tyst och det är jag som hela tiden måste bryta den pinsamma tystnaden. Till svar får jag gång på gång små suckar eller någon nick då och då. Det är svårt att avgöra om han hatar mig eller om han bara är trött, men ibland säger han något snällt så han hatar mig nog inte... Efter en stund smyger även Adam upp bakom oss, han är väldigt kort och ser rolig ut, på ett coolt sätt. Jag hatar honom lite för att han passar i alla kläder och ser cool ut hur han än gör.

Vi går ner i en garagegång, in genom en port, genom en kal och skitig korridor och in i Bitch Studios. Som ett litet barn springer jag runt och läser alla små lappar som sitter på väggarna (recensioner, intervjuer och internskämt). Jag sätter mig i soffan och kollar den gamla tv:n som står avstängd. "Funkar den?" frågar jag men Adam och Kalle bara skrattar, jag tar det som ett nej och frågar istället varför det sitter ett icakvitto mitt på tv-skärmen. Adam läser den och fösöker hitta skämtet. Tillslut ger han upp och frågar Kalle som också läser det och funderar väldigt länge..."Undra om det var pizzabulle som var det roliga? Jag minns inte riktigt..."

Efter lite kaffe började vi spela, jag tog Adams gitarr, Adam tog Oscar Wallbloms (Håkan Hellströms band - namedropping) nya bas och Kalle satte sig vid trummorna. Basen såg föresten väldigt gammal och fin ut men Adam förklarade att den var splitterny men att man själv kan få den sliten från fabriken. Vi började spela lite smått och jag min prestationsångest släppte när jag upptäckte att dem inte kollade irriterat på mig, vilket jag hade räknat med. I slutet av dagen hade vi till och med lyckats pussla ihop en hel låt som lät riktigt bra, tyckte jag i alla fall. Adam och Kalle satt och lyssnade på trummorn och skakade sina huvuden bekymrat. Jag förstod inte vad det var men jag började också sucka djupt innan jag frågade vad problemet var. Kalle vred på en knapp en milimeter och plötsligt sken deras ansikten upp.

I övrigt så kan jag avslöja att Adam ska spela med Broder Daniel på Way Out West, för det får han ca 50 000 spänn, ungefär 25 % av det totala gaget...fy fan, man skulle kanske ta och bli musiker ändå...

Forsättning följer...